Det är alltid en rolig tid

På webben finns Språkrådet som hra några övningar i svensk – norsk översättning.

* Åsikter och åtgärder!
Hur uppfattar norrmännen egentligen oss svenskar? Det norska tv-programmet Uti vår hage ger oss en fingervisning.


Oslos 17. mai-kommitté vill ha ett totalförbud mot utländska flaggor.

Liten norsk-svensk ordbok

kostyme (no) – utklädnadsdräkt (sv)
dress (no) – kostym (sv)
klenning (no) – kaka från Bergen (sv)
kjole (no) – klänning (sv)
kjole og hvitt (no) – frack (sv)
frakk (no) – ytterrock (sv)

* Polska sardiner och svensk makrill
Det första som slår en utländsk besökare i en norsk matbutik är de höga priserna. De är faktiskt hela 46% högre än i Sverige. Därefter det begränsade utbudet. Norska butiker har i genomsnitt bara en tredjedel så många varor som en fransk butik. Svenska butiker ligger någonstans mitt emellan.

Som alltid finns det ett undantag. I det här fallet smörgåspålägg. Jo, just det. Smörgåspålägg.

Alla norska barn har varje dag med sig brödskivor till skola och daghem, och två tredjedelar av alla förvärvsarbetande norrmän tar med sig sin egen matpakke till jobbet. Påläggskorv, leverpastej, räksallad och allt vad det kan vara tillhör såklart storsäljarna för norska matbutiker. Och därför är majonnäs (!) en av de få matvaror som är billigare i Norge än i Sverige.

Men nu mullras det bland befolkningen. Två norska nationalprodukter – Stabburets Makrell i tomat och King Oscars sardiner – är inte längre norsktillverkade.

Sedan årsskiftet har Stabburets ägare Orkla flyttat makrillproduktionen till Abbas konservfabrik i bohusländska Kungshamn. Och om några månader stänger den ärevördiga sardinfabriken på Askøy utanför Bergen. Sedan 1902 har de tillverkat King Oscars sardiner. Det var då den svensk-norska kungen Oscar II gav sin tillåtelse till att använda hans namn som varumärke. Från i vår kommer de kungliga sardinerna att tillverkas i Polen.

* Norska mysterier

Norge anser sig vara en ostproducerande nation av rang. Varför då? Det finns ju bara tre sorter – gulost (smaklös knappt lagrad ost av schweizertyp), brunost (söt och brun mesost) och hvitost (krämigare ost, ofta av get eller fårmjölk). That’s it - med några få och små variationer inom respektive huvudtyp.

Hur kommer det sig att så många norrmän har dubbla förnamn? Ofta helt orimliga kombinationer. Några bra exempel finns bland dem som har försökt att vinna årets Idol-tävling på TV2. Eller vad sägs om idolnamn som Chris-Gøran, Glenn-Roger, Rut-Helen, Bent-Andreas eller Kim-Rune? Det saknas bara en Kjell-Elvis.

Varför kör norska bilister nästan jämt i körfältet närmast mitträcket på motorvägar? Omkörning blir till slut bara möjlig på fel sida, något som är helt otänkbart för en svensk som slaviskt följer alla trafikregler. Å andra sidan finns det ju knappt några motorvägar, så jag kanske inte ska klaga.